Creed Vaughn

Clementine POV

Jag var förkrossad när jag såg hur chokladsåsen droppade från hans ansikte ner till halsen.

"Vad i helvete?!" Vi tittade på den som skrek och från sin plats såg jag Leana resa sig och komma ner hit där vi stod, Leona följde efter henne. Von och Van kom också. Alla ögon var riktade mot oss.

"Vad hände med dig, bror?" frågade Leana.

"Jag sa ju att du inte skulle gå hit." Von stönade medan han tittade på mig. Jag svalde.

"Är du okej?" Jag tittade upp när jag hörde Creeds röst. Jag svalde eftersom han tittade på mig, jag nickade.

"Fin!" Leana ropade. Från deras plats däruppe dök Fin upp och tittade på Leana och sedan på oss.

"Åh? Någon annan blev träffad. Dåligt skott." sa Fin och vände bara ryggen åt oss.

"Fin! Är du verkligen så omogen?!" Leana ropade.

"Åh nej, vi måste täcka våra öron." Jag tittade på Van som redan täckte sina öron med båda händerna. Jag vände blicken tillbaka till Creed som torkade av sig. Jag tog fram min näsduk och närmade mig honom.

"Jag hjälper dig." sa jag så han tittade på mig, jag log bara och hjälpte honom att torka ansiktet.

"Det är inte mitt fel att Creed blev träffad, han visste faktiskt om vår plan." hörde jag Fin säga.

"Varför vill du skada Clementine?!" frågade Leona argt.

"För att hon är den första! Hon måste inse vad hon står inför." hörde jag Fin säga. Jag tittade in i Creeds havsgröna ögon så jag svalde.

"Dina ögon är häftiga." sa jag så han log.

"Titta inte för länge, du kommer att tappa andan." sa han och täckte mina ögon. Jag tog bort hans hand och log sedan.

"Tack för det." sa jag. Syftade på vad han gjorde för att skydda mig från chokladsåsen.

"Det var så lite." svarade han. Jag tittade på Fin som fortfarande bråkade med Leona och Leana. Efter ett tag kände vi en jordbävning så jag höll i väggen men det var inte väggen jag höll i utan Creeds bröst, mina ögon vidgades så jag släppte taget men jag tappade balansen på grund av den starka jordbävningen. Jag skulle ha fallit om jag inte känt något dra i min midja. Jag öppnade ögonen och såg hans havsgröna ögon.

"Rör dig inte, du kommer att bli yr." sa han så jag svalde. Vi är så nära varandra.

"Det räcker Fin!" ropade Leona så vi tittade mot de tre och mina ögon vidgades när jag såg Fin sväva i luften och det fanns slingor i hans växter. När jordbävningen slutade, hjälpte Creed mig att stå rakt.

"Är du okej?" frågade han.

"Ja, tack igen." sa jag och skakade på huvudet.

"Det var så lite igen." sa Creed med ett leende.

"Vad är det egentligen du gillar med jordbävningar? Tänk om den där vampyrskolan kollapsade och alla sprang iväg?!" sa Leona irriterat och beordrade växterna att släppa Fin. Fin föll från ovan så mina ögon vidgades när jag såg honom falla. Han kommer att falla i knivområdet. Nästan alla åskådare spärrade upp ögonen. Till och med Leana och Leonas ögon vidgades.

Medan jag var för nära för att höra alla skrika. Jag önskade plötsligt att inget dåligt skulle hända Creed, jag höll bara ögonen stängda i några minuter tills jag inte hörde något mer oväsen. Hela området är supertyst. Det var som om en ängel hade passerat utan att man märkte det.

Så jag öppnade långsamt ögonen och blev förvånad över vad jag såg.

De hade alla stannat, stannat och rörde sig inte. Jag tittade runt, vad pågår?