Kapitel ett hundra trettiofem

Sephie

Vi skrattade fortfarande när vi rullades in i rummet med Andrei. Alla vände sig om och tittade på oss. Misha log brett. "Ivan, du är den enda jag känner som skulle skratta efter en så lång operation."

Han satte sig upp lite mer och sjuksköterskan justerade sängen för att stötta honom. "De...